Me, myself and I
on the first page of our story
the future seemed so bright
then this thing turned out so evil
i don't know why i'm still surprised
even angels have their wicked schemes
and you take that to new extremes
but you'll always be my hero
even though you've lost your mind
now there's gravel in our voices
glass is shattered from the fight
in this tug of war, you'll always win
even when i'm right
'cause you feed me fables from your hand
with violent words and empty threats
and it's sick that all these battles
are what keeps me satisfied
so maybe i'm a masochist
i try to run but i don't wanna ever leave
'til the walls are goin' up
in smoke with all our memories
this morning, you wake, a sunray hits your face
smeared make-up as we lay in the wake of destruction
hush baby, speak softly, tell me you're been sorry
that you pushed me into the coffee table last night
so i can push you off me
try and touch me so i can scream at you not to touch me
run out the room and i'll follow you like a lost puppy
baby, without you, i'm nothing, i'm so lost, hug me
then tell me how ugly i am, but that you'll always love me
then after that, shove me, in the aftermath of the
destructive path that we're on, two psychopaths but we
know that no matter how many knives we put in each other's backs
that we’ll have each other’s backs, 'cause we're that lucky
together, we move mountains, let's not make mountains out of molehills
you hit me twice, yeah, but who’s countin'
i may have hit you three times, i'm startin’ to lose count
but together, we'll live forever, we found the youth fountain
our love is crazy, we're nuts, but i refused counsellin'
this house is too huge, if you move out i'll burn all two thousand
square feet of it to the ground, ain't shit you can do about it
with you i'm in my fuckin' mind, without you, i'm out it
just gonna stand there and watch me burn
but that's all right because i like the way it hurts
just gonna stand there and hear me cry
but that's all right because i love the way you lie
12 - I min handväska
Ja nu fortsätter jag på den där jävla listan :P
I min handväska hittar man MYCKET. Tops, tamponger, servetter, ipren, nycklar, passerkort x 2, tuggummin, godis (oftast klubbor), korthållare med viktigaste korten, hörlurar, mobilladdare, koffeintabletter, små post-itslappar, kapsylöppnare, tändare, kamera, fickspegel, reflexer, småmynt, läppsyl, skavsårsplåster, halsband, parfym, duttar, kvitton, påsklämmor, bilnycklar och säkert något annat smått och gott ;)
När jag inte har med handväskan brukar jag bara ta med: Korthållare, nycklar hem, mobilen (ev laddaren om jag ska vara borta hela dagen) och läppsylet. Läppsylet och mobilen går jag ALDRIG utan. Finns inget jag får mer panik över att "tros ha tappat" som mitt läppsyl :( Är så sjukt beroende av den lilla muppen!
En rolig sak är ju att av alla tusen grejer jag har i väskan så är det inget smink :P Smink tar jag bara med när jag reser bort över natten eller ibland när jag ska på krogen..
11 - Mina syskon
Bodil - 48 år, bor i Vitå utanför Luleå med sin man Bertil. Har tre barn; Erika, Stina och Johan. Jobbar genom kyrkan, kanske kyrkisledare eller något sådant? Får resa en del genom jobbet i alla fall, och träffa massa spännande människor. Bodil är pappas näst äldsta dotter och hon föddes den 9 april, samma datum som Lollo är född på :P
Anders - 46 år, bor i Stockholm med sin fru Ulrika. Han har två barn; Edwin och Wilhelm. Just nu vet jag inte vad min bror jobbar med, för jag har glömt bort det.. han pluggar samtidigt till någonting också, men det minns jag såklart inte heller :S Han har i alla fall doktorerat inom något väldigt avancerat och jobbade förut med nåt fysik-kemijobb på Studsvik innan dom stängde där. Anders är pappas äldsta son.
Jenny - 40 år, bor i Umeå. Har en dotter; Jessica. Blev i vintras färdigutbildad sjuksköterska, och nu jobbar hon som det någonstans tror jag bestämt. Gillar allt slags pyssel och sjunger också i kör. Egentligen gör nog alla mina äldre syskon det, utom Carro. Jenny är pappas tredje äldsta dotter och är född 27 mars, samma datum som Totta :P
Caroline - 30 år, bor i Tännäs med Jörgen och småttingarna Isabelle och Morgan. Carro är mammaledig nu, men jobbar som städerska på hotell funäsdalen. Carro är också väldigt pysslig och fiffig av sig, och en jävel på att göra fester. Carro är mammas äldsta dotter, adopterad från Indien.
Louise - 21 år, bor numera på Gotland :( Där pluggar hon nån animeringshögskoleutbildning. Ärligt talat har jag glömt vad utbildningen heter. Hon är också väldigt pysslig av sig, nog mest av alla syskonen mina :P Och fin fint blir det! Louise är mina föräldrars yngsta dotter.
Sebastian - 20 år, bor fortfarande hemma hos mamma och pappa men längtar därifrån tror jag :P Om dagarna pluggar han en statsvetenskapkurs, gör musik, skriver krönikor osv.. Han har alltid massa bollar i luften, men lyckas alltid med allting :) Jag har alltid vetat att min lillebror kommer bli känd en dag, vänta ni bara! Sebastian är mina föräldrars yngsta barn!
Åh fifaaan vad dåligt det här blev, jag har ju verkligen noll koll på vad de flesta av mina syskon gör. Men man kan väl skylla på att jag är sjukt dålig på att höra av mig och därför inte har så bra kontakt med de 4 äldsta. Lollo har jag faktiskt bra koll på, är bara just vad hennes jävla utbildning heter jag ALLTID glömmer :p brukar säga "animeringsskit" när någon frågar.. förlåt Lollo! :P
Och om någon inte fattade;
Randi, Bodil, Anders & Jenny = halvsyskon, från pappas sida
Carro = adoptivsyster, från mammas sida
Lollo & Sebastian = Helsyskon
Men det där är ju bara biologisk fakta.. Jag ser det lite annorlunda!
Randi
Bodil
Anders
Jenny
Caroline
Louise
Sebastian
10 - Mitt favoritplagg
Annars tycker jag bhn var en för jävla fin uppfinning, pallar inte att ha brösten hängandes fritt!
09 - Min tro
Något jag däremot "tror" på är horoskop och hur olika saker påverkar oss som människor, djur mm. Mitt stjärntecken stämmer nämligen så klockrent in på mig, och jag har svårt att tro att det bara är taget ur luften. Tycker faktiskt stjärntecken kan stämma in rätt bra på många.. Däremot så tror jag inte på sånna horoskop som tex Öps horoskop, det är ju bara någon uttråkad jävel som byter plats och dag på dom där.
Om ni vill kan jag utveckla mig mer om varför jag tycker mitt stjärntecken stämmer så bra på mig och så, men det får bli en annan dag när jag inte borde sova för en timme sen!
08 - Ett ögonblick som förändrade allt
Det finns egentligen bara en sak att skriva om här, för jag kan inte tänka på något annat än just det, som något som förändrade allt. Den senaste tiden har jag iofs inte kunnat sluta tänka på det överhuvudtaget. Nu är detta inget bra ögonblick, och det är minst lika svårt för mig att skriva om det, som det är att läsa det.
Ögonblicket som förändrade allt finns kvar på mina näthinnor, det är något med dom där sekundrarna som aldrig suddas ut. Jag minns så väl hur allt såg ut och vad som hände, när ett liv slogs i spillror.
Allt hade börjat som en sjukt dålig dag, jag hade sovit hos Totta efter en trevlig kväll hos Anderssons pappa. Men vi började bråka sen när vi kom hem och jag blev sur/ledsen och la mig i hans soffa den natten. Vaknade vid halv 7-7 och kände bara att allt var skit, jag hade ingen bra känsla alls, men var tvungen att kliva upp och åka med bussen till badet, eftersom det var jag som ansvarade för öppningen. Senare kom Lollo som skulle jobba med mig, och hon piggade upp stämningen lite. Sen där strax innan första lunchrushen (runt 11) skojade vi på lite, men sen försvann Lollo in i köket, och när jag gick efter ser jag hur hon sitter på golvet framför den där stora frysdörren och lyssnar i telefon och bara gråter, skriker, skakar.. det enda jag får ur henne är att någon har dött.
DET ögonblicket förändrade allt. Min fina lilla Lollo blev förkrossad, chockad, ensam.. Hon förlorade någon som betydde så mycket för henne, och den smärtan går inte ens att föreställa sig hur ledsen man än kan bli bara av att tänka tanken, så måste det vara 10000000 ggr värre att uppleva den och veta att en person man älskar har dött.
Det ögonblicket förändrade kanske inte allt för mig, men det gjorde det för min lilla Lollo, och även om jag och han inte var dom bästa vännerna så saknar jag honom något så jävla mycket. Jag vill så gärna gå tillbaka och ställa den där morgonen tillrätta, göra om, låta dom göra rätt. Jag förstår fortfarande inte vad som hände. Jag förtränger tankarna om varför dom gjorde som dom gjorde, försöker inbilla mig att det var halt och bara gick lite för fort. "Sanningen" gör ont.. och det känns så jävla ironiskt hur någon med sån levnadsglädje inte får en enda chans i livet, medan jag som önskade livet ur mig själv i 3-4 år fortfarande är kvar.. (Om jag någon gång trott att det funnits en Gud så slutade jag tro det efter olyckan, livet är för orättvist)
Det känns så jävla sjukt att min gamla klasskamrat aldrig fick fylla 20 och gå på bolaget. Att han satsade allt han hade i gymnasiet och gick ut med i princip MVG i alla betygen, men att det bara var bortkastat.. Hur hans mamma och pappa förlorade sin älskade son så tidigt. Hur han aldrig hann flytta hemifrån, skaffa jobb och få barn.
Hur lite påverkan han än hade på mitt liv, är då en sak säker; det där ögonblicket fick mig att tänka om, tänka till. Jag är räddare än någonsin för att dö, jag hatar att åka/köra bil, mitt hjärta hoppar upp i halsgropen så fort jag hör om någon lokal olycka och jag oroar mig mer än någonsin för att någon jag känner ska dö.
Jag förstår också nu, sen det ögonblicket, hur jävla hårt ett dödsfall tar på en familj, och på vänner.. Och att jag en gång svävade mellan att försöka eller avsluta allt känns så jävla själviskt. För jag skulle aldrig kunna ta det på mitt samvete att någonsin göra min lillasyster så sårad igen..
Vila i frid...
07 - Min bästa vän
Nåja under årens gång så lärde jag känna min fina älskade vän Lisa via Lunarstorm faktiskt. Vi var båda chattkompisar med Linn, och när vi båda inte hört av henne på ett tag började vi snacka, och så fann vi varandra ganska dirket.. Lisa är verkligen en riktig änglavän som ställt upp så mycket, och alltid kommer med så kloka ord och råd. Vet inte vad jag skulle gjort utan henne <3
Min fina storasyster Carro har också varit en bra vän och syster, och det är henne jag kan tacka för att jag träffade min fina Totta. Carro har alltid fått mig att växa i mig själv och fått umgåtts med mer likasinnade.. Jag menar, jag har alltid haft lättare för vuxna, och att få följa med Carro på fester och sånt med hennes kompisar hjälpte mig att gå vidare.. Sen fixade hon även in mig på badet, vilket jag är så tacksam för, för åren där var så bra!
Sen har jag väl riktigt aldrig kallat någon för min bästis, förutom när man gick i typ fyran.. Jag ser det mer som att jag har många fina vänner, och några av dom är lite närmare än de andra, men vännerna går inte jämföra med varandra, alla är så bäst på sitt sätt!
Så Sandra, tro inte att jag glömt dig <3 Du är min äldsta vän nu, och vi har alltid roligt ihop och har så många fina minnen ihop, och jag lovar att vi kommer skapa många fler vartefter åren går. Du är min lilla sunshine, och jag är så glad att jag har dig!
Sen finns det en annan speciell person i mitt liv nu förtiden som också alltid ställer upp och har en förmåga att göra mig glad, en riktigt bra vän som jag kommer göra allt för att hålla kvar i mitt liv!
Så som sagt, det är svårt att utse en person till sin bästa vän, när man har så många fina att välja bland. Ingen är mindre viktig än någon annan och er jag inte nämnt, ni hör också hit, det hoppas jag ni vet! :)
06 - Om det här vore min sista dag
05 - Vad är kärlek?
Kärlek för mig är när man älskar någon så mycket att det inte finns något annat. Man kan inte ens tänka på ett liv utan den personen/saken utan att bli ledsen, fälla en tår eller så. Som ett litet barn älskar sina föräldrar, oförstörlig. Men samtidigt kan jag inte ignorera det faktum att kärlek inte alltid behöver vara något bra, för det finns så mycket olycklig kärlek överallt. Men om vi bortser från det och bara ser på den lyckliga kärleken..
En varm kram. Ett gulligt sms. En blomma. Ett uppmuntrande ord.
Hjälpsamhet. Omtanke. Tröst. Hopp. Att finnas där.
Kattungar. Rosor. Barn. Vacker natur. Par i parker. Vännerna. Filmer.
Musiken!
Det finns så mycket kärlek överallt, bara man väljer att se den.
Jag har alltid varit mest dragen till just musiken, både om lycklig och olycklig kärlek. Det är något med tonerna och texten tillsammans med en bra röst som gör något magiskt.
"love is all around us, it´s everywhere i go"
04 - Vad bjuder jag på för mat
Men jag kan väl säga att jag inte är den som bjuder hem till middag speciellt ofta, men det är bara för jag tycker mat är så tråkig. Jag har aldrig någon lust att laga något, eller äta något. Och så fattas orken.. Men vissa dagar får jag något ryck och gör någon god gratäng eller så. Men det blir mer och mer sällan..
03 - Mina föräldrar
Min mamma heter Gunborg och är 58 år gammal. Hon är född och uppvuxen i Östersund. Hon var enda barnet, och har inte heller sådan stor släkt kvar i livet. Min mamma har alltid varit väldigt duktig av sig när det gäller det mesta, och hon är väldigt smart och pedagogisk, därför passar läraryrket henne perfekt! Det roliga är bara att min mamma hoppade av gymnasiet för att hoppa på lärarutbildningen i Umeå, som då bara var två år. Mamma träffade sin första man C-E, som var präst, och gifte sig i slutet på 70-talet tror jag. Efter några år flyttade dom ner till Tanzania som missonärer, men mamma flyttade hem efter ett tag och det var då hon träffade pappa.
Mamma är den jag alltid ringer när jag behöver veta hur jag ska göra en sak, för hon kan faktiskt nästan allt (det tekniska är det jag som hjälper henne med).
Nån gång i början/mitten på 80-talet träffades mamma och pappa och blev kära. Nyår 1985 (tror jag bestämt) gifte dom sig, och efter en semesterresa i Italien vart mamma på smällen med mig. Nu är pappa pensionär men vikarerar då och då, mamma jobbar kvar som lågstadierlärare i Fåker och dom bor fortfarande tillsammans i Ope med min lillebror, hunden Goldie och katterna Murre och Sassa.
Pappa, Isabelle och Mamma i somras på Jamtli
02 - Min första kärlek
Hur som helst hade jag aldrig varit kär och inte brytt mig speciellt mycket om killar alls. Min bästis var alltid kär i någon kille och höll på att "larva" fram och tillbaka, spec mellan två killar. För mig var dom mina vänner bara helt enkelt och jag var ju så upptagen med att sluka böcker och plugga 24/7, haha :P Men så tror jag att han skickade en kompis, eller om han skrev en lapp, och frågade chans på mig. Jag trodde först det var ett skämt, men det visade sig att han var lite kär i mig. Då blev jag plötsligt jättekär i honom och vi var väl ihop ett tag. Sen tog det slut, men jag kunde som inte släppa honom riktigt, utan var väl mer eller mindre kär i honom ända tills han flyttade igen, eller när jag slutade på Ope (i femman). Vi var dock ihop en gång till men minns inte hur och varför det blev så.
01 - Presentera mig själv
Jag heter Sofie Madeleine Emelie Mellergård. Är född 1988 på Östersunds bb. Växte mestadels upp i Ope med mamma, pappa, Carro, Lollo, Semlan och djuren. Vi har alltid haft minst 1 katt så länge jag funnits, och för snart 12 år sen köpte vi även världens goast hund :) Jag äger en katt som heter Murre, han är världens bästa katt! Tyvärr vill jag inte göra honom till innekatt när han är van att springa ute i det fria och fånga alla sorters djur, och jag skulle aldrig låta honom vara ute här i Lugnvik, mest bara för jag är rädd att han skulle försvinna.. Så han bor kvar i Ope med mina föräldrar, där har han det bäst..men jag saknar honom fruktansvärt mycket! Djur och barn är bland det bästa jag vet! Har ju nyligen fått två små syskonbarn också som jag älskar så mycket, den yngre av dom har jag även fått äran att vara gudmor till <3
Jag gick skola i Ope, och lagomt tills man skulle börja högstadiet gjorde dom Ängsmon till det, så där hamnade man ju.. mitt i skiten om jag får säga mitt! Efter 4 plågsamma år där började jag gymnasiet på Wargentinsskolan där jag läste Handel och administrationsprogrammet med inriktning på Turism. Så här i efter hand kan man ju undra vad fan jag tänkte på?! Var dock en lättsam linje som jag klarade mig igenom trots sjukt mycket skolk och nästan inget pluggande. Jag var/är riktigt skolless, så hade nog inte pallat något annat..
Efter nian fick jag jobb på Storsjöbadet i cafeteria och där jobbade jag extra fram tills dom stängde för renovering i december 2007. Samma vecka jag gjorde min sista vecka där fick jag jobb hos Kornboden, på Recall med försäkringskassan som kund. HAHA. Bildoperatör kallas jag visst också, är inte så coolt som det låter.. Jo precis, jag är kvar där ÄN idag, men nu är jag anställd av Recall och slipper mellanhanden Kornboden. Alltid något. Pluggade även till barnskötare för jag trodde det var en enkel biljett in på förskolor och sånt, men icke! Får ta och skaffa mig egna barn och starta ett koperativ eller helt enkelt bli dagmamma..
Annars då så bor jag i Lugnvik med min sambo/fästman (som kanske är ett av de fulaste orden som finns?). Äger en Ferrari-transformer som brukar vara förklädd till en skruttig gammal golf-etta, så ingen ska få för sig att förstöra den, jag bor ju ändå i Texas har jag hört.. Tekniknörd så det bara skriker om det och vill alltid ha nytt. Älskar att fotografera vackra saker, helst macro och natur. Men bebisar och djur är nog bästa porträttet :)
Jag är 178 cm lång, väger tydligen alldeles för mycket, har stora fötter när jag vill ha vanliga unisex skor som tex gympadojor (41-42), men vill jag ha finare "tjejskor" kan jag gå ner så långt som till 39. Hatar sport men kan ta raska promenader istället. Blågrålila ögon som jag är mycket rädd om, färgat tunt slitet kort hår som ger mig ångest varje dag, sönderspruckna läppar trots överdrivet beroende av läppsyl, dålig hörsel och balans, trött hjärna, fingrar och fötter med sämst blodcirkulation, en rygg som strejkar allt för ofta, leder som knäcker och näsa som läcker, men "perfekt" hy det har jag...
Jag och Carro som små
Jag och min älskling i somras
