Har nyss fått veta att en av våra bästa kompisars lillebror ligger nedkyld, förmodligen i koma, just nu efter att ha gått genom isen under en skoterfärd ikväll. Hoppas och håller tummarna för att han ska överleva! <3

Fy fan vad jag tycker sånt här är jobbigt. Vill inte påminnas om hur nära döden är, och hur fort ett liv kan ta slut, och hur fort massor av andras liv kan förändras. Jag hatar hur skört livet är, och att man aldrig kan vara säker. Döden skrämmer mig så oroligt mycket, och jag tror inte jag skulle klara av att förlora någon nära. Den där dagen för drygt 4 år sen förstörde så mycket, och det var först då jag verkligen fattade hur nära döden är. Sen den dagen har jag varit rädd och sen jag fick barn är jag livrädd. Jag hoppas det går bra för honom nu, att han tar sig igenom och vaknar upp utan allvarligare skador, och att alla mina nära och kära får må bra i många många år.