vulnerable -

Glädjevåg

Helena var hit en sväng ikväll och nämnde att hon tyckte jag hade blivit smal, vilket jag fnös åt då sist jag kollade hade gått upp typ 1-2 kg.. Men bara för att hon sa så och för att det var ett tag sen jag vägde mig så vägde jag mig ikväll. Gissa om jag blev lite förvånad när vågen visade 66,6 kg.. Tyvärr insåg jag ju att den hade fått spel och vägde om mig igen och då visade den samma gamla siffror ;) Dumma glädjevåg!!

Sommaren är kort

Jag känner mig nere. Så sjukt less, att allt känns tråkigt. Orkar inte ta mig för något.
Är så sjukt jävla less på vädret, sommaren. Det blir som inget. Inget som jag hoppades på.
Det står bara still, men ändå inte, för snart är "sommaren" över. Utan att ens ha vart här. Kan det bli mer deprimerande? Det är liksom sommaren som får mig att orka en lång helvetes jälva lång vinter till.
 
Hela sommaren känns bortkastad, onödig. Jag får inte ta på Ronja dom fina sommarkläderna jag köpt. Att jag köpte korta leggings och ett par shorts till mig själv känns så bortkastat. Och converse? Stor mening när det bara är regnvarning all the time. Flytväst till Ronja för att åka båt i Ope. Jo men tjena att jag sätter mig i en båt när det blåser varenda jävla dag, förutom de dagar det spöregnar. Har typ 7 solhattar till Ronja, men det är bra att hennes vintermössor fortfarande passar så hon inte får öroninflammation. Att raka benen så man kan ha klänning eller kjol är inget man behöver göra, för om man är så dum att man tar klänning utan långa leggings under så syns gåshuden mer än hårstråna hur som helst. Häromdagen när solen tittade fram upptäckte jag att solskyddsfaktorn jag köpte i maj är borta, hittar den ingenstans, men solen kom ju bara för att stanna i 2 dagar så jag tror jag klarar mig utan den.
 
När jag tänkte på föräldraledig en hel sommar tänkte jag: vara ute 24/7 i solen, picnic och leka i lekparker, ha Ronja på en filt i skuggan, ta fina bilder på Ronja utomhus, låta Ronja bada i en liten pool på Duddas altan, krypa runt i gräset borta i Ope, umgås med vänner och deras barn osv. Nu blir det att gå på stan varje gång man ses, för då kan man gå in i affärer och sitta på ett fik, trevligt det med absolut, men det kan vi göra hela året.. Och vi kan gå på badet så Ronja får bada, men då får vi trängas med 100000000 norrmän och hela tiden vara nervös över att någon ska hoppa på Ronja eller drämma en madrass i huvudet på henne. Vi kan gå till lekparker också men det är liksom inte samma sak när man måste klä på ungen så hon inte kan röra sig, eller oroa sig över att hon ska bli kall/blöt. Dessutom hatar jag att frysa och jag vägrar ta fram vinterjackan i Juli!!!
 
Förutom det har jag massor av tyger att sy i nu, och vädret är ju på min sida för det. Men varje kväll när Ronja somnat och jag kan sätta igång så tappar jag lusten. Och sätter jag mig ändå för att sy försvinner fantasin. Och lyckas jag ändå komma på något att sy så tappar jag fokusen och gör fel eller fastnar med något annat. Lyckas jag ändå fortsätta sy blir det något fel/fult tillslut som gör att hela grejen blir förstörd och jag blir less och ger upp.
 
Hoppet om att åka någonstans till varmare ställen har också suddats ut, nästan helt nu. Dels för att hela Sverige verkar ha skitväder (och utomlands visste jag att det inte skulle bli i år), men också för att vi fortfarande inte planerat någon resa och Tottas semesterdagar tickar iväg. Kan kort säga att vi inte är överens om vart vi ska åka så för att undvika bråk (som är bland det värsta jag vet) tar jag inte upp det längre.. Sundsvall blir det inte i alla fall, och förmodligen inte till något annat ställe åt det hållet. Vi har pratat om att i alla fall åka till Lisa, men det händer inget mer än ytligt prat. Men blir det någon resa alls, så är det till Lisa.
 
Sen får jag ångest om vår boendesituation. Lägenheten är jättefin och jag trivs verkligen i Lugnvik och med våra grannar osv.. Men jag HATAR att den ligger på andra våningen utan hiss, att vi inte har någon uteplats och att vi inte bara kan lämna Ronja sovandes i vagnen ute. Sen är det lite trångt också, har inte tillräckligt med förråd till våra saker. Så vi behöver större. Men det är där jag får ångest för vart faaaaan vill man bo, och hur mycket pengar vill man köpa ett hus för? Hur långt vill man ha till jobb, dagis, affär, stan, kompisar? Hur billigt/dyrt vill man bo? Hur mycket renoveringsobjekt orkar man med? Hur stort hus behöver man? Osv...
 
Och sen känns allt lite jobbigare för att det krånglar med maten med Ronja. I och med att det krånglar får vi inte till nätterna och jag går aldrig och lägger mig före 12 för vid 1 vaknar hon igen för mat, och så vid 3-4, och vid 5-6. Så jag får aldrig sova en hel natt utan avbrott, och en hel natt är numera 5-6 timmar. Det funkar ett tag, eller det funkar ju så länge jag gör något om dagarna, men humöret funkar inte efter ett tag. Och för att toppa moset med lite grädde så fick Ronja förmodligen något som kallas falsk krupp igår, så nu sover man ännu sämre oroandes över att hon inte kan andas, min värsta mardröm... Och det låter sjukt att säga, men det känns verkligen som att lite sol och sommarväder skulle göra allt så mycket lättare.. Jag blir tokig på att sitta inne i den här jävla lägenheten och glo..
 
Men läget är, att förutom allt som har med Ronja att göra så gör jag så lite som möjligt för jag orkar inte/har tappat lusten helt. Ronja gör mina dagar glada i alla fall, men om kvällarna när hon sover sjunker mitt humör till 0 och allt känns så sjukt jobbigt/tråkigt... Nu har hon nyss ätit så nu tänker jag gå och dra täcket över mig!

Hej

Oj oj vilken vecka! Har mått så jävla dåligt till och från sen i tisdags kväll så jag har verkligen inte varit i form alls. Idag har allt kännts mycket bättre, inte helt okej, men bra nog för att jag ska orka med min underbara dotter och dessutom vara trevlig mot omvärlden :) Hoppas på att det vänt nu och att jag får fortsätta må bra.

Vart en tur in på akuten igår kväll, men behövde tur nog bara ta tempen och göra ett kissprov som visade negativt vilket gjorde att jag fick åka hem på en gång :) Flera som tror, BARA för att illamående är ett av mina symtom, att jag väntar barn men tester säger nej och som ett brev på posten fick jag tillbaka min mens nu ikväll, wiiiiiiieee...... Nåja, det betyder ju i alla fall att det snart går att skaffa syskon ;) Men kan ju säga att det här illamåendet jag haft de senaste dagarna påminde mig sjukt mycket om hur det faktiskt var att vara gravid och jag kan inte säga att jag ser fram emot att må så igen. Finns inget jag hatar mer än att må illa..

Imorgon SKA jag verkligen försöka blogga ikapp om allting. Jag vill ju ha allt nerskrivet för framtiden! Nu gäller sängen och sova de timmar jag hinner innan Ronja bestämmer sig för att vakna!

Skört

Har nyss fått veta att en av våra bästa kompisars lillebror ligger nedkyld, förmodligen i koma, just nu efter att ha gått genom isen under en skoterfärd ikväll. Hoppas och håller tummarna för att han ska överleva! <3

Fy fan vad jag tycker sånt här är jobbigt. Vill inte påminnas om hur nära döden är, och hur fort ett liv kan ta slut, och hur fort massor av andras liv kan förändras. Jag hatar hur skört livet är, och att man aldrig kan vara säker. Döden skrämmer mig så oroligt mycket, och jag tror inte jag skulle klara av att förlora någon nära. Den där dagen för drygt 4 år sen förstörde så mycket, och det var först då jag verkligen fattade hur nära döden är. Sen den dagen har jag varit rädd och sen jag fick barn är jag livrädd. Jag hoppas det går bra för honom nu, att han tar sig igenom och vaknar upp utan allvarligare skador, och att alla mina nära och kära får må bra i många många år.