I helgen hade jag ett intressant samtal med en vän och fick veta både det ena och det andra om saker och ting. Saker som gör mig så jävla förbannad. Hur kan någon ge sig själv rätten att döma mig och komma med egna teorier när personen i fråga inte känner mig alls? Att föreställa sig saker som verkligen inte ens pågår gör mig så jävla förbannad och jag känner mig kränkt att någon tror sånna saker om mig, och säkerligen för dom vidare till mina vänner mm. Jag är en av dom sista på denna planet som skulle göra en sån grej, och alla som känner mig och min pesonlighet bara en pytteliten gnutta mer än någon random på stan vet att detta är sant.

Jag kanske inte borde ta åt mig så jävla mycket eller ens bry mig i denna patetiska lilla människa, men jag gör det för jag vet inte hur långt personen kommer gå i sina påhittade tankar och i att föra dom vidare. Jag vill inte att folk ska gå och tro saker om mig utan att säga något och istället börja döma ut mig, för något som inte ens är i närheten av att vara sant. Hur som helst så tänkte jag bara skriva det, att döm mig för fan inte om du inte känner mig, jag är så mycket mer än den person jag visar upp i den omgivning som denna person träffar mig i!

Så mycket du inte vet o mig...