Jag satt och kollade igenom lite här på bloggen, och uppdaterade min profil lite. Skrev ner en sak som jag kom underfund med häromdagen; på vardagarna mår jag dåligt, är less och opepp på det mesta. Men så fort helgen kommer så är det som att den tyngsta stenen du kan hitta faller av från min kropp och jag blir glad och smålycklig igen. På helgerna skiter jag i allt som kan liknas vid jobb och pluggande. Ser även till att slappa så mycket det bara går, och oj så skönt det är. Men så kommer dom onda söndagkvällarna och man vet vad man har framför sig.. 5 dagars jobb som känns som världens undergång, trots att jag bara jobbar 5 timmar om dagen dessutom.

Har även lagt märke till att så fort det blir helg känner jag inte av min arm/hand någonting alls. Men så fort det är måndag och jag sitter på jobbet kommer det tillbaka och håller i sig till på fredagen :/ Jag börjar oroa mig för att det aldrig ska bli bra igen, det är nästan 6 veckor sen nu som jag överansträngde den stackaren, och det blir inte bättre om man säger så. Det har bara blivit värre smärta/obehagskänsla över det. Om man bortser från dom underbara helgerna då.. Arbetsskada nr 1, månntro? Kul i så fall, näääää!

Jag vill inte ha ont längre, är så sjukt less på att sitta i verifieringen och häcka 5 timmar om dagen. Tiden går sååååå lååååååååååååååångsaaaaaaaaaaaaaaaaaaaamt, och man har en irriterande liten klocka i hörnet som man tittar på minst 3 ggr i minuten.. Jag saknar "min" plats i prepen och att prepa kunder som trots allt är det som får tiden att flyga mest.. Där blir man inte nersövd av en datorskärm som bara visar siffror, utan man jobbar aktivt och håller sig alert. Där får man dessutom sitta med folk man umgås med och snacka massa skit. I verifieringen nu för tiden byter alla plats hela tiden och alla plaster brevid mig blir upptagna av folk med hörlurar innan mina vänner hinner dit :( Hmpf, just det, mina vänner som envisades med att scanna hela förra veckan när vi skulle ha suttit tillsammans i verifieringen :( DÅLIG STIL!

Nu var jag deprimerad av det jag skrev, och måndagslessheten börjar slå till. Tror mitt inlägg blev lite luddigt också, men jag orkar inte bry mig. Bara lite tankar jag hade om mitt psyke och jobb.. Sen ska jag bara tillägga att mitt psyke inte blev bättre av att det snöade ikväll och all asfalt som jag älskade att se täcktes av det där vita, fula, kalla igen..