Ja nu ska jag göra ett ärligt försök i att hålla denna blogg levande. Vill ju så gärna skriva om allt och ignenting, bara för jag älskar att skriva. Jag har försökt ha bilddagboken som en blogg istället under mitt blogguppehåll, men ställer för höga krav på mig själv om bilderna jag laddar upp, så då blir det aldrig tid till att ladda upp några bilder, och heller inget berättat. Så i måndags när jag hade som tråkigast på jobbet och försökte tänka på annat än körkortet började jag fundera på idéer till min "nya" blogg. Kommer dock inte ha tid till att genomföra dessa idéer ikväll då totta sprungit in här minst 10 ggr och frågat/tjatat om vi kan se på filmen nån gång.. Så bara ett kort inlägg.. Och känner jag mina FÅ läsare rätt kommer dom inte ens märka detta inlägg förrän jag säger till dom att jag börjat blogga igen :P

Men iaf, det viktigaste; Idag kom äntligen dagen, dagen som jag fasat över, men samtidigt längtat till. Har längtat efter att få ha den där jävla uppkörningen avklarad, och helst av allt godkänd. Och idag, ja, då vart det så.. Godkänd. Fattade först inte vad han sa, vad det betydde.. sen kom det där fåniga leendet som alla får haha. Väl tillbaka på körskolan var jag tvungen att behärska mig för att dom inte skulle få med det leendet på deras bild som dom promt skulle ha på mig. Fick även en t-shirt som det stod nåt med rookie på :P 
Men det bästa av allt var att få ringa till Totta och säga att jag klarat det och höra hans glada och stolta röst :) Samt att åka hem till Ope och överraska mamma, pappa, Lollo & Semlan :)

Imorse stod jag och reflekterade över att Obama vunnit valet, och tänkte att idag var det miraklernas dag, en hisorisk dag då en svart man för första gången blivit president i USA, och kunde han vinna valet, då kunde fan jag klara av uppkörningen också. Och tänk så rätt jag hade. Denna dag kommer gå till historien, pga Obama, men för min del även pga mitt körkort :D

Hur som helst, den här dagen är nog den bästa i mitt liv sen studenten i alla fall i glädjeruset-liknelse!
Åh det går inte att förstå hur skööönt det här är för mig.. äntligen slipper jag lägga ut mer pengar på den där skiten, äntligen slipper jag tänka på att jag måste lära mig mm. Nu är det klart, nu är det bara till att försöka behålla det!


Så vill jag avsluta detta inlägg med världens största TACK till min underbara pojkvän som ställt upp och kört så mycket med mig och så. Och så lika stort TACK till pappa som började köra med mig när jag var amatör, och hade en låång körövning idag, helt ovetandes om min uppkörning. Min pappa är den bästa och ställer verkligen jämt upp!