vulnerable -

Jag kommer väl igen, när likgiltigheten släppt

Jag tänker på att jag ska blogga, men "orkar" fan aldrig.. Har som ingen lust egentligen, fast jag vill dokumentera varje dag, men orkar inte ta mig tiden. All ledig tid vill jag bara ligga i soffan och titta på någon serie. Mer än så är jobbigt.. Egentligen inte, men, allt tar emot. Försöker hålla humöret uppe, men det är svårt. Det går bra när jag umgås med andra, men så fort jag kommer hem så spricker fasaden.. Mitt tålamod som jag tyckte brukade vara oändligt, är numera bortblåst.. November, november. Jävla november. En jävla skitmånad som ligger och gnager sönder all energi och vilja. Jag försöker verkligen att inte låtas dras ner av mörkret, kylan, jobbet osv.. Men, hur mycket jag än fyller mina dagar med kärlek från världens finaste unge och saker att göra så kommer alltid kvällarna med en smäll på käften och sänker mig. Det är då man har den där "egentiden" att göra saker man vill och borde. Framförallt borde. För när man jobbar eller är ensam med världens finaste unge, får man inte så mycket gjort förutom matlagning, diskning och småstädningar..

Borde plugga.
Borde blogga.
Borde städa.
Borde julfixa.
Borde fixa med bilder på Ronja.
Borde fixa album till Ronja.
Borde sy massa saker jag vill göra.
 
Orkar ingenting.
 
godnatt!
 
Jo, november var den månad världens finaste unge föddes i, men jag har de senaste 10 åren alltid mått skit under just november månad. (Även förra året, trots att jag just hade fått världens finaste unge. Men då var det mest pga att jag hade blitt sydd och hade så jävla ont och hatade att resa mig upp, gå på toa och att duscha. Mådde faktiskt riktigt jävla dåligt över stygnen och avslaget.. Det var det värsta med hela förlossningen tycker jag, konstigt nog :/ ).  Hur som, jag skulle väl gissa på att det är sk årstidsdepression, då jag ser väldigt tydliga mönster och samband med mitt mående och vissa månader/årstider/perioder. September, november och jan-feb är värst.. Och så kommer alltid ett bakslag i april-maj när man låtit sig tro att man mår bra för att det äntligen är vår och sommar på gång, och så kommer snön eller något annat som slår ner mig en kortare stund.. Anyhow, november är snart slut...... Och då kommer julångest istället. Och i år har jag bättrat på den med att plugga eng b som ska vara klar den 14 december. Ja jag vet inte vad jag tänker med? Riktigt puckat beslut i alla fall!!
 
Godnatt!
 
Fast varje gång Ronja ler mot mig och ger mig en kram eller puss så känns det bra igen. Superbra ♥

Första dagen

05.45 går första larmet, snoozar lite.
 
06.00 går andra larmet och jag kliver upp. Duschar och sen på med smink och kläder. Ronja vaknar och får ny blöja och kläder. Sätter på Babblarna för att fånga hennes uppmärksamhet och kan då göra mig själv i ordning. Fixar matdosa och mackor att ta med.
 
06.50 Jag är klar men har massa tid kvar :o Skulle ätit något men känner mig inte hungrig och mackor lockar inte.
 
07.05 Ronja blir 11 månader idag så jag försöker ta ett fint kort på henne att lägga ut på instagram och facebook, ungen vägrar samarbeta :p
 
07.42 kommer Totta hem från jobbet och jag går ut till bilen. Plockar upp Jessica och far mot jobbet.
 
08.03 stämplar jag in. Har då gått från parkeringen (fick låna Davids, tack snälla!) och genom en aslång korridor. Sen ögonscannat mig in i Recalls lokaler, hängt in jackan i David&Jessicas skåp (tack snälla igen) och äntligen nått stämpelklockan. Nervositeten kryper sig på..
 
08.05 Går in i FKs glasbur (har väl sagt att vi är som apor på zoo? En apa skulle klara vårt jobb i alla fall!) Möts av glada leenden från kära kollegor (de enda bra med mitt jobb, och de enda jag saknat under min föräldraledighet) och känner att det kanske inte är så hemskt ändå, det ska nog gå bra :)
 
08.14 Har fått en jättesnabb genomgång av stressade "M" och nu blivit dumpad vid ett prepbord i min ensamhet med missiv. Tänker en liten tanke på mina stackars handleder, men slår bort den med att det är bättre jag försöker och får jag ont får jag klaga då. Får jag ont får jag ju dessutom en anledning att testa tabletterna min läkare skrev ut..
 
08.16 Ja att prepa missiv satt ju verkligen i blodet. 2 minter och det känns som igår, hemska tanke! Tror inte jag prepat missiv på över 2 år just pga handlederna och ledighet..
 
08.30 Bara åtta timmar kvar....
 
09.05 Då var missiven slut och eftersom "M" är borta tar jag för givet att jag ska fortsätta prepa kunder. Läser igenom instruktionen och finner att nästan allt är sig likt där med.
 
09.06 Chefen vill ha lönesamtal. Jag vet ju redan vad jag kommer få, ska bara skrivas på papper. Känner mig lite nöjd över att jag är den som får högsta höjningen på vårt jobb i år, men känner mest att det kanske var på tiden, jag har haft lägst lön av alla hittills så :/ Fick drygt 1200 kr i höjning, gjorde att mitt jobb kändes lite bättre betalt helt plötsligt..
 
09.15 Inser att allt är sig likt, fast ändå inte, och allt känns redan som rutin.
 
09.20 Fan vad nya stolarna är värdelösa. Redan ont i svanken :( Dags att ta fram musiken, ingen pratar..
 
09.30 Bara 7 timmar kvar.....
 
09.31 Kort möte. Blir välkomnad tillbaka, typ. Blir informerad om att kolla upp vilka brandkompisar jag har. Och att vi ska få kanelbulle kl 14 eftersom det är kanelbullens dag. Känns lite bättre att jag får bulle min första dag. Inbillar mig att det är för att jag är tillbaka vi får bulle.
 
09.36 Jag är brandkompis med Mikael, Jonas och Therese, det känns bra..
 
09.50 Fikadags. Tar ju dock hela rasten att ta sig till och från fikarummet känns det som.
 
10.10 "M2" kommer och jag får en kram, lite förvånad över den, menmen ;)
 
10.15 Jaha, 2 timmar tog det, och jag inser den största anledningen till att jag avskyr detta jobb (om man bortser från att jag får ont i kroppen av de monotoniska rörelserna), man har helt enkelt för mycket tid till att tänka. Och jag ska inte tänka för mycket, det är inte bra för mig. Speciellt inte ihop med musik, och framförallt inte ihop med Kents musik. 2 timmar och jag ligger redan på botten och tänker för mycket.
 
10.30 Bara 6 timmar kvar.. Jag vill hem..
 
11.20 Funderar över hur folk kan längta tillbaka till jobb när de är föräldralediga?! Visst, jag gillar inte mitt jobb, och visst, min unge är näst intill exemplarisk, men hallå? Hur hemsk kan en unge vara/hur kul kan ett jobb vara, så man hellre vill jobba än vara hemma med sitt barn?
 
12.30 Äntligen lunch..
 
13.00 Tillbaka i buren.
 
13.05 Min svank gör ooooooooooooooont!!
 
13.30 3 timmar kvar..
 
13.56 Kort info, alla kornbodare får gå hem pga lite att göra. Men jaaa påminn mig igen varför jag blev recallare för drygt 4,5 år sen?!
 
14.00 Äta kanelbulle och dricka vatten.
 
15.15 Äntligen börjar posten/kunderna ta slut. Får en plats i verifieringen bredvid Therese som ska visa mig de nya.
 
16.10 Äntligen börjar det närma sig slutet.
 
16.29 Nu packar jag ihop mitt!!
 
16.32 Går ut genom stora entren och gör på något sätt fel för det börjar låta i larmet, Totta och Ronja sitter utanför och väntar, vi skyndar oss bara och går vidare.
 
16.34 Låser upp bilen och tänker "fan att jag ska hit imorgon med"...
 
Och ja, jag är nog ganska säker på de flesta klockslagen. Jag har ju bara tittat på klockan 48 000 ggr idag............................................................

...

Helt plötsligt försvann all energi och jag känner mig sjukt nere.. Är väl för mycket som händer nu.
Börjar med engelska B om knappt två veckor, nervös att jag inte ska klara skiten. Eller mest att jag inte ska orka. Sen känns det så in i helvete jobbigt att börja jobba igen. Jag vill inte missa all den tiden med min lilla skatt, och allt nytt hon kommer lära sig. Och jag vill inte tillbaka till ångesthålan. Min enda "klippa" där kanske inte kommer vara där så mycket heller.. Hej spotify och surmadde, välkommen tillbaka till verkligheten du flytt ett år..
 
De senaste dagarnas blogginlägg kommer imorgon, tror det känns bättre då.. Eller inte, för då är räkningarna betalda :( Men det kommer snart..