vulnerable -

Musik

Något jag tänkte på idag när jag satte på musiken och gick hem i det gråa trista vädret var känslan. På en gång slogs jag av den där bekanta känslan av meningslöshet och uppgivenhet. Musiken är verkligen förknippad med så många känslor, ofta de tråkiga, ledsamma känslorna, obehagliga minnen, eller jättefina minnen som bara gör det ännu värre, för dom kommer aldrig tillbaka, det kommer aldrig bli som då. Gäller ju såklart inte vilken musik som helst, men min favoritmusik, alltså den jag helst lyssnar på, och även den enda som fanns inlagd på min mobil sen uppdateringen som tog bort allt från Spotify. Kan kännas lite jobbigt, att det behövs så lite för att få mig på fall. Jag vill inte vara ledsen längre, jag vill inte vara en grubblare som tänker tills jag inte står ut. De senaste månaderna har varit så bra för det har varken funnits anledning, tid, ork eller "vilja" till att tänka och må dåligt. Samtidigt känner jag att ibland kanske jag måste få vara lite jag också, bara försvinna iväg en stund, och då är det rätt bra valt att göra det på promenader när man ändå har fokus på något mer, och slutligen når ett mål. Tror dock inte det bara var musiken som gjorde det så påtagligt just idag. Minnen rördes upp till ytan i helgen på gott och ont, och så sjöng han så bra

Something in your eyes keeps haunting me
I'm trying to escape you
And I know there ain't no way to
To chase you from my mind



Ge mig gärna kritik eller gör bara ett avtryck


~ Ditt namn

~ Din e-mail (syns ej, bara för mig)

~ Din blogg/hemsida
___.~ Spara din info?

Kommentar: