Det var tänkt i början av denna månad att jag skulle skriva en årskrönika eller vad man kallar det där jag skulle sumera hela 2008 i ett inlägg. Jag har skrivit klart det för nån vecka sen, men sen glömdes det bort och jag har inte orkat lagt in alla bilder än. Dock skulle jag skriva en sak där i, som jag var lite stolt över mig själv, som jag hade klarat av.

2008 var nämligen det första året på länge som jag inte skadade mig själv med flit med rakblad, glas, brännmärken mm. 2008 var ett år när jag äntligen mådde så pass bra att jag aldrig kände ett behov av att skada mig själv, än vad jag gjort sen 2002 (tror jag). Nu ska jag inte få det att låta som att det bara var så enkelt att sluta upp med det där "beroendet" av att alltid skada sig själv så fort man mådde lite dåligt (inte för att jag gjorde illa mig själv bara för att jag hade bråkat med mamma, men jag tror ni fattar vad jag menar..), nä för självklart ersattes detta beroende med något annat; rökning, som ledde till rökning på heltid. Som innebar extra många cigg när jag mådde dåligt och kände mig nere. Inte så bra, nej jag vet, men bättre att dra djupa halsbloss och andas ut ilskan (jag får en ilska mot mig själv, inom mig liksom) än att hämta något vasst och skära djupa sår i armarna, tycker ni inte?

Ibland mår man dock lite sämre och sneglar på saxarna lite extra länge. (Min sista tid som självdestruktiv gick jag över på saxar för dom gav inga sår, bara rispor som att du hade kliat dig hårt med naglarna..) Dock har det aldrig gått längre än så dom senaste 14 månaderna typ.. det är jag glad för och jag kämpar (vissa dagar mer än andra) med att låta det förbli så, i många månader till. Men, som sagt, vissa dagar är värre än andra, och ikväll är det det.. Det hjälper dock med att skriva och bearbeta sina tankar som exploderar i mitt huvud. Det och vetskapen om att det ligger ett ciggpaket i min jacka..