Min pojkvän är bra på att fjäska. Han märker rätt lätt när jag är pisstoff/less, eller som han säger; sur! I alla fall har han sina fjäskknep, som nu tex kommer han med sitt överleende och håller fram en påse med bilar och säger att jag ska få dom. Bara för att han vet att jag inte kan säga nej till godis :S

Han brukar köra samma sak om vi är någonstans och jag verkar irriterad, då brukar han bara råka nämna Max som han också vet är en svag punkt för mig. Och det värsta av allt, så fort han säger det tittar han sådär skrattretande på mig och säger "få se på snålvattnet nu då gumman", och vem kan fortsätta sura då?

Andra saker han brukar ta till är godis i allmänhet, bjuda på pizza istället för att laga "jobbig" middag, ge mig massage, säga att vi kan titta på Desperate Housewives and so on. Visst är det goda gärningar som gör mig glad, och det är ju självklart kul och bra att han vet vad jag gillar och vad som gör mig glad, men han göder mig ju! Han vill att jag ska bli en stor fet ko! :O Usch, jag måste nog sluta falla för hans trix, eller ännu bättre, sluta vara så sur jämt?!

Det sistnämna är dock svårt, svårare än vad ni tror. För det första, och det är kanske mitt enda godkända argument, så har jag just slutat röka. Då borde mitt sinne vara rubbat, och lättirriterad borde tas som en självklarhet, inte med förvåning! För det andra, jag har varit såhär länge nu, det är svårt att bara ändra attityd över en natt. Jag borde helt klart ta itu med det, men det kommer alltid så många andra saker ivägen. Tex att inte börja träna, att inte börja äta nyttigare osv.. För det tredje så kanske det finns anledningar till varför jag surar, jag har bara för vanan att inte kunna prata om det. Det är bara att acceptera, jag blir sur och sen vägrar jag säga varför, take it or leave it!

För det fjärde försökte jag skylla detta på mina p-piller, men efter x antal byten har jag fortfarande inte börjat må annorlunda på något sätt. Jag försökte såklart med att inte ta några alls också men som jag just sa, ingen skillnad märktes, så jag är nog bara en lättirriterad kossa på tillväxt (om Totta fortsätter sin gödning). För det femte så börjar jag tro att det hela handlar om att jag kanske inte innerst inne mår riktigt bra och pga detta överreagerar jag på småsaker. Ja tyvärr är det nog så, men ett tag till tänker jag fortsätta skylla på att det är för att jag slutat röka. Sen får vi se vad nästa ursäkt blir.. tralala..

PS; Totta har slutat med att pussa mig på munnen, nu dreglar han ner mina armar istället. Jag börjar stilla fundera på om han verkligen är 3 år eller inte?!