vulnerable -

- Tankar om ensamma människor

Det var en en scen rätt tidigt i filmen Seven Punds som verkligen fick mig att må skitdåligt, jag pallar inte att se sånt där även fast man vet att det bara är en film. Will var så sjukt taskig och förolämpande mot en blind vegan som dessutom var oskuld. Även fast Will var så taskig också så fortsatte denna man att hålla upp en god min och försökte att inte bry sig, även fast man förstod hur mycket den "sanningen" plågade honom.


Jag pallar inte att se folk som hackar sådär på en människa som man vet lider av sin ensamhet och sånt. Det är bland det värsta jag vet, och tårarna är fan nära när sånt där händer. Människor med sånna där problem som dom inte riktigt rår för eller rår på, och ensamma stackare samt djur som plågas är och förblir något som jag tycker synd om och hatar att det är så, men ändå klarar jag inte riktigt av att ta till mig det, för det gör för ont att veta om det och inte kunna göra något åt det..


När jag ser två personer på jobbet varje dag påminns jag av hur nära dom ändå finns dessa människor, dom som ingen pratar med, dom som äter ensamna, dom som säkert inte har några vänner, dom som vissa gör sig roliga över bakom deras ryggar. Samma när jag ser en alkis på stan, eller någon annan som utmärker sig på ett speciellt sätt. Man vet så väl hur ensamna dom är, och man lider med dom, men ändå gör man inget? Jag kan tycka att jag är en stor skit för att jag inte gör något, men vad ska jag göra? Med dom på jobbet räcker det inte med att hälsa, alltid le emot dom och vara hjälpsamma mot dom. Det är som att dom är misstänksamma mot vänliga människor eller inte alls vill ha kontakt.. Är det någon som har något tips? Jag vill inte att det ska vara så.. Förhoppningsvis kommer min utbildning komma in på detta ämne och då kan ni räkna med någon som kommer fördjupa sig i det..


Nä usch, jag ska inte ens tänka på dessa saker för jag blir så ledsen inombords av det.. Jag bara önskar att det inte fanns ensamma människor, att alla ändå hade någon speciell dom kunde dela sitt liv med, inte nödvändigtvis en partner, men en väldigt nära vän som alltid fanns där.. Man ska verkligen uppskatta alla dom som man själv har, för utom dom vore man själv lika ensam och ledsen..


Malin

Håller helt och hållet med dej, Madde. Det är hårt att se, och svårt att göra nåt. Men att vara medveten om saken och åtmisntonde inte låtsas som att problemen inte existerar, är väl en riktigt bra början? :)

Att möta folks blickar och att göra det på ett sätt som inte är av medlidande utan av medmänsklighet.



PUBLICERAT: 2009-02-01, 14:50:10 | URL: http://www.backahastar.se

Ge mig gärna kritik eller gör bara ett avtryck


~ Ditt namn

~ Din e-mail (syns ej, bara för mig)

~ Din blogg/hemsida
___.~ Spara din info?

Kommentar: