Hur som helst så är detta en sjukt jobbig vecka med tanke på dom långa dagarna. Kan ärligt erkänna att mitt humör inte är på topp och tyvärr går det ut över min älskade Totta. Han som åter igen idag har köpt massa godis till mig, för att göra mig glad, och för att jag skulle ha något gott när jag pluggade. Det orkade jag dock inte (plugga alltså) så det vart bara dagboksskrivning om förskolan istället, men det är ju lite plugg det med..

Men nu inser jag mer än någonsin hur mycket jag hatar mitt jobb, jag vill verkligen bort där ifrån. Finns det något tråkigare än kontorsjobb? Enformiga rörelser, ingen kundkontakt, sitta framför en dator hela dagen, sjukt obekväma stolar and so on.. Nä, jag vill bara bort. Helst vill jag bara säga upp mig, men det går ju inte. Vill vara tjänstledigt helt medan jag pluggar, men det går ju inte heller.. Åhhhh. Att stå ut hela detta år känns så tungt just nu...

Mita (hon som masserar på mitt jobb) brukar säga att det märks att jag biter ihop ofta. Både psykiskt och bokstavligt talat alltså. För när jag/man blir stressad så blir det lätt att man biter ihop munnen med tänderna helt igen, och det ger spänningar bakom öronen, som sen sprider sig vidare till nacken och så om man gör det ofta. Sen hon berättade det för mig och förklarade hur dåligt det är att göra det både för sitt psykiska mående men att det även påverkar det fysiska har jag försökt att tänka på det och säga åt mig själv när jag kommer på mig själv att göra det. Det hela har slutat med att jag sitter och biter med ena framtanden i läppen istället. Måste se väldigt roligt ut för dom som lägger märke till det, men det gör ju i alla fall att jag inte biter ihop..

Idag var jag dock tvungnen att göra det när jag var på UM, för att inte börja gråta. Det är så jävla jobbigt när någon snuddar vid det som gör ont och inte ger upp heller när man försöker prata bort saker och ting. Nä istället blir allt så jobbigt och påfrestande att man kommer till sin egen brytningspunkt och man blir tvungen att bita ihop litegrann, låta tystnaden vara, bara för att öppnar man munnen minsta lilla släpps tårkanalerna igång på något sätt.. Usch. Mötet jag hade blev inte alls som jag trodde, det blev bara något helt annat än syftet. Bra eller dåligt, det återstår att se...